PENSIONÄRERNA VILL FÅ FLER ATT VÅGA TÅGLUFFA PÅ ÄLDRE DAGAR

Två pensionerade lärare från Alingsås ger sig iväg på en månadslång tågluff. Den sjunde sedan de blivit ”vuxna” för fyra år sedan, som Marie Skarrie Elmquist uttrycker det.
– Det är något visst med att sätta sig på det där tåget och susa iväg och hela Europa ligger öppet. Det är en frihet man har längtat efter sedan ungdomen.

Turen denna gång går till Sarajevo och Balkanländerna. Mer än så vet de inte än. Inga bokade boenden, inga inplanerade tåg, bara en idé om vilken del av Europa de vill upptäcka den här gången. Vilken rutt det blir får dagarna – och tidtabellerna – avgöra.

– Det har hänt att vi stått på perrongen och sett att det går ett tåg till ett ställe om en kvart och hoppat på det, berättar Jakob Skarrie, 67.

”Avslappnande” är ordet som bäst beskriver känslan när de åker tåg.

– Man kommer in i någon långsam lunk. När man sätter sig på de här tågen och vet att man är på väg då kommer man in i en annan puls, en annan andning, säger Jakob.

Ombord brukar korsord och kortlek åka fram medan landskapen byter skepnad utanför tågfönstret. Destinationen bestämmer de ofta där och då. Visar en sökportal något bra och prisvärt boende på en ort, blir det målet för dagen, annars åker de vidare till nästa ställe.

– Det blir lite lagom spänning under trygga förhållanden på något sätt. Ett äventyr fast i trygga ramar, säger Marie, 67.

– Samtidigt som det finns en stor chans för improvisation, flikar Jakob in.

– Man öppnar sig för äventyret på ett sätt som man inte gör hemma. Man vågar lite mer, man pratar lite mer med folk och man får uppleva lite mer, säger Marie.

Visst händer det att saker ibland blir annorlunda än de räknat med, men det är sällan av avgörande karaktär.

– Man ska ha en inställning att allt kanske inte blir som det är tänkt, men det blir bra, säger Jakob.

Han berättar hur han under en morgonpromenad i Bulgarien plötsligt hittade ett så kallat termalbad mitt i naturen. Det nämndes inte i någon reseguide och var bara känt bland lokalborna.

Eller när de på frågan om de vill ha toast till frukost på ett litet pensionat i södra Italien överraskades av en imponerande blandning av ägg och allehanda kött- och växtprodukter från värdens gård. Eller den gången de bodde på ett litet familjehotell i Albanien och ägaren ringde en vän som körde dem till några naturliga källor.

– Det är så mycket personlig omsorg och folk är så väldigt trevliga. Vill man komma till ställen där folk lever lite annorlunda är Albanien ett sådant land, framförallt när man kommer till små byar, säger Jakob.

– Just länder som inte är så turistexploaterade är väldigt spännande och kul att komma till, säger Marie.

Tågluffa som pensionär

En önskan om att fler människor i deras ålder ska våga sig ut på tågluff driver paret till att hålla föreläsningar runtom Västsverige. I mars avslutade de vårens föreläsningsturné på två bibliotek i Göteborg. Föreläsningarna är alltid fullsatta. Medan folk slår sig ner visar ett bildspel smala gränder och små byar vid Medelhavet, berg höljda i dimma, solnedgångar vid strandpromenader och torg med korsvirkeshus i Nederländerna.

På Torslanda bibliotek återges dock inga reseberättelser. I stället delar paret Skarrie med sig av en mängd praktisk information om att tågluffa. Marie och Jakobs förhoppning är att inspirera och undanröja onödiga farhågor som kan leda till att man fastnar i tankarna och drömmen förblir just en dröm.

Samtidigt fördubblades försäljningen av Interrailkort till svenska seniorer i fjol jämfört med året innan, enligt tågreseföretaget Eurail. På frågan om vilka som har tågluffat som unga räcker en fjärdedel av publiken upp handen. Suget finns att ge sig iväg igen.

Platsreservation på tågluff?

Att tågluffa har förändrats en del. På 80-talet kunde man ta vilket tåg som helst med sitt Interrailkort. Nuförtiden behöver man hålla koll på antal resdagar och ta reda på om det krävs platsbiljett. Just platsreservationen beskriver paret Skarrie också som den besvärligaste delen. Deras bästa tips är att inte bekymra sig för mycket över platsbiljetterna.

– Vi beställer aldrig en platsreservation innan, utan köper dem i biljettluckorna på stationen, säger Jakob.

Nackdelen är dock att det kan vara fullt på tågen.

– Men fördelarna med att tågluffa på äldre dagar är ju att man kan ge sig ut när inte alla är ute. Sedan är boenden ofta billigare under lågsäsong och tågen är inte överfulla, berättar Jakob för publiken.

Dessutom blir Interrailkortet billigare när man fyller 60 år.

– Man kommer ju också lite billigare undan på museer, men ute i Europa är gränsen för pensionärsrabatt oftast vid 65 år, berättar Jakob.

Tips inför tågluff

Publiken antecknar flitigt i mobiler och på block. Någon viskar ”man blir ju sugen” för sig själv och någon annan skriver ner allehanda konkret information. Paret Skarrie går noga igenom hur man använder en särskild app för att hitta alla europeiska tågtider, bytestid och information om platsreservation. De delar också med sig av rutiner och packningstips.

– Vi försöker att inte ha mer packning än att vi kan gå två kilometer till ett boende, berättar Marie.

Inget tycks stressa de inbitna tågluffarna när de är ute och reser. Inställningen att allt löser sig märks även när de två veckor efter föreläsningen på biblioteket själva står på centralstationen och väntar på Öresundståget. Som inte verkar komma.

– Vi har inget att passa, då tar vi nästa tåg bara, säger Marie.

Men Öresundståget anländer till slut. En kvart försenat och med paret Skarrie ombord rullar tåget ut ur Göteborg under en klarblå vårhimmel – och ett nytt äventyr tar sin början.

[Published in Swedish newspaper Göteborgs-Posten (2025-05-20)]