JÓN BJARKI RÄDDAR FÅGLAR OM NATTEN

Varje år hamnar tusentals vilsna lunnefåglar på gatorna på den isländska ön Heimaey. Då ger sig Jón Bjarki ut på fågeljakt. Elvaåringen och hans familj har hjälpt närmare 350 fåglar i år.

Jón Bjarki riktar blicken ut genom bilrutan. Han kikar efter lunnefågelungar som har hamnat på gatorna där han bor. När de unga fåglarna lämnar sina bon på de branta klipporna ska de egentligen ta sig ut till havet. Men varje år vilseleds många av lamporna på ön Heimaey och landar där i stället.

– Fåglarna kan inte lyfta från marken själva, därför behöver vi hjälpa dem, säger Jón Bjarki.

Det är många barn som gör precis som Jón Bjarki och går ut och letar när det är mörkt.

– Jón Bjarki har ögon som en hök och oftast ser han dem först, berättar hans mamma Berglind.

Han ser på långt håll om det är en lunnefågelunge eller bara något skräp.

– Om jag ser något så väntar jag lite. När det rör på sig vet jag att det är en fågel, berättar han.

– Pysja! ropar han plötsligt.

Ordet ”pysja” betyder lunnefågelunge på isländska.

Sedan går det fort. Fågeln försöker söka skydd under en container, men Jón Bjarki hinner före och tar tag i den. Ofta försöker fåglarna att fly, så det krävs att man är snabb. Han letar under bilar, bland fiskelådor och nät i hamnen, på uppfarter och tomter och alla möjliga ställen. Men han tittar också upp i luften för att se var de landar.

– Man kan blända dem med en lampa, så att de inte ser en, eller försöka få in dem i ett hörn, säger han.

Efteråt sätter han dem i en låda. Högst tre fåglar i samma.

Jón Bjarki var fyra år när han själv fångade sin första fågelunge. Sedan dess har han fortsatt rädda fåglar. I år har han och familjen fångat in nästan 350 fåglar, och håller därmed rekordet även i år.

– Roligast är att hitta och fånga in dem, säger han.

På helgerna går han ut med vänner eller syskon för att leta efter fåglar i mörkret. Ibland hittar de så många att de inte lyckas få med sig alla hem. Då får föräldrarna rycka in och hämta upp resten av lådorna. Sedan stannar de insamlade lunnefåglarna över natten i familjens garage. Nästa dag tar de med dem till ortens fågelcenter, där ungarna vägs och ringmärks. Efter det väntar friheten.

Jón Bjarki och hans familj åker ut till klipporna vid kusten där de släpper ut lunnefåglarna genom att kasta upp dem i luften – så att de kan flyga iväg.

– Det händer att vi låter turister få testa att släppa ut dem. Vi hittar ju så många, säger han.

[Published in Swedish children magazine SvD Junior (2014-12-03)]