DE TAR LEDIGT FÖR ATT ARBETA MED FÅR PÅ ISLAND

Så här års i oktober har de sista fåren drivits från de isländska fjällen till slätterna, och lammens dagar är räknade. I våras var två kvinnor från Ångermanland med och hjälpte till under den intensiva lamningstiden på en isländsk bondgård.

Det har redan hunnit bli natt när vi når Vatnsdalur på norra Island efter en fyra timmar lång bilfärd från Reykjavík. Midnattssolen har dränkt dalen i ett mjölkigt orange- färgat hölje genom vilket lammens bräkande hörs på långt håll. Gården Sveinsstaðir ligger måleriskt i en sänka mitt bland otaliga små kullar, som pryder dalen. Denna idyll verkar bilda en perfekt ram för avkopp- lande semesterveckor, men allt annat väntar Anne Hemmerling och Helena Toss från Näsåker utanför Sollefteå.

De har kommit för att hjälpa bonden Óli Magnússon och hans fru Inga Sóley Jónsdóttir under den intensiva lamningsperioden i maj. Hemma på landet i Sverige äger båda kvinnorna några får var vid sidan om sina jobb som veterinär och narkosläkare och någon gång per år även ett fåtal lamm. Det är en helt annan situation på Island. Bonde Óli Magnússon äger över 700 får som nästan alla ska föda i genomsnitt två lamm under en månads tid.

Likt Inga Sóley Jónsdóttir, som tar sin årliga semester varje maj månad under lammsäsongen, har väninnorna tagit semester för att kunna arbeta på gården. De ville förena resandet med någonting meningsfullt och lära känna landet och människorna. Anne Hemmerling råkade läsa i ett Facebookinlägg året innan att familjen letade ef- ter hjälp under lamningstiden.

Redan tidigt på morgonen efter ankomsten hittar de två kvinnorna vägen till fårhuset för att börja sitt sju dagar långa arbete. I stallet har Inga Sóley Jónsdóttir tillbringat natten med att vaka över fåren.

Anne Hemmerling och Helena Toss kommer till en modern byggnad med separata områden för djuren i de olika skedena innan, under och efter lamningen. Det är ett utstuderat system som har beprövats och optimerats av bondefamiljen sedan de byggde det nya och större stallet för ett par år sedan. Väninnorna är imponerade över hur rutinerat och strukturerat paret arbetar.

De svenska kvinnorna har tagit på sig arbetskläder och rör sig långsamt runt områdena med de dräktiga fåren. Anne Hemmerling lägger märke till en orolig tacka som avskiljer sig från flocken. För att hon ska föda i lugn och ro, greppar veterinären djuret vid hornen och leder det mot ett avskilt område bort från de andra djuren.

– Oftast klarar de sig själva och man behöver inte hjälpa fåren under födandet, berättar Óli Magnússon.

De två kvinnorna från Sverige är förvånade att se att även ett och annat svagt lamm hämtar sig snabbt och kommer på benen och går upp i vikt, där det hemma i Sverige inte hade klarat sig lika bra. Dödligheten bland lammen på denna gård ligger bara runt en procent. Tack vare den goda omvårdnaden genom dottern Salka Kristín som kärleksfullt tar hand om ett blint och ett skadat lamm, är dessa två flasklamm bara efter några dagar de två tjockaste exemplaren i stallet.

Den åttaåriga dottern och två år yngre sonen Magnús tycker om att hjälpa i stallet eller med förflyttningen av fåren på hagen. I lantliga regioner på Island börjar sommarlovet för barnen redan i maj. Något som verkar vara en relik från äldre dagar när många lärare samtidigt var bönder och behövde ha undervisningen avklarad innan lamningen började. I gengäld för det längre sommarlovet är också skoldagarna längre på landet än i huvudstaden Reykjavík.

– Har du ett rep?, ropar Anne Hemmerling till väninnan.

Hon upptäckte en tacka som har problem under födandet. Bara ett huvud men inga ben syns och lammet sitter fast. Veterinären vrider benen i rätt position och lägger en snara runt lammets huvud. Efter några minuters ansträngt dragande i repets ändar och benen blir frambenen synliga och en kort stund senare är lammet fött.

– Om inte huvud och framben kommer först är det ofta läge att ingripa, berättar hon en aning medtagen.

I ett annat hörn av fårhuset är Óli Magnússon upptagen med att adoptera bort ett lamm. Ett får har precis fött enbart ett lamm och han passar på att lura moderdjuret. Genom att ta ett lamm av en tacka med tre ungar och bada detta lamm i sparat fostervatten får han den andra tackan att tro att det är hennes eget lamm.

Helena Toss är lättad när hon ser att moderfåret verkar adoptera det äldre lammet i och med att tackan börjar slicka det rent.

– När fåret äntligen är förenat med sitt lamm ef- ter en ansträngande födsel är det alltid rörande. Vi tycker helt enkelt det är roligt att hjälpa lammen in i världen och då gör det inget att dagarna blir långa, berättar veterinären som redan under tonåren arbetade på fårgårdar i Irland och Skottland under lamningsperioden. Hon finner så mycket glädje i arbetet med fåren och lamningen att hon har börjat erbjuda lamningskurser genom sin arbetsgivare Distriktsveterinärerna.

Dagarna på Sveinsstaðir är långa och ljuset som knappt försvinner denna tid av året gör sitt för att man känner en ökad energinivå i kroppen. Därför är det kanske inte så konstigt att de två kvinnorna inte känner sig särskilt trötta sju in- tensiva dagar, några nattpass och över tusen födda lamm senare, utan snarare väldigt nöjda och uppfyllda av sitt val av semester. Den största delen av lammen är födda och springer ute i hagarna. I fårhuset har det blivit tomt och arbetet med att rensa stallet är påbörjat.

Så småningom släpps fåren och lammen från hagarna till fjällen där de får vistas fritt under den isländska sommaren innan de beger sig på en annan resa på hösten. Men att Anne Hemmerling och Helena Toss kommer tillbaka till sina nyvunna vänner på Island råder det inget tvivel om.

[Published in Swedish newspaper Tidningen Ångermanland (2017-10-14)]